Jag står vid havet, Ser ut över det glittrande vågorna och låter solnedgången måla mitt ansikte. Vem är jag? Det är upp till dig att avgöra! Kanske är jag Marcus, Som skrev denna text, kanske är jag en lärare du aldrig gillade,.. Eller bara en person från din fantasi. Se så, skapa en bild av mig i din hjärna. se på mig, se mig här på stranden, Hur jag talar till dig. Min vän, fantasi är inget farligt. Är inte solnedgången vacker?

Min vän, säg mig, vet du verkligen vem du är? Du kanske tror att jag skojar, men det gör jag inte. Vem är du egentligen? Vad är just ditt syfte i världen? Gräv inom dig själv, till djupet av din själ. Säg ingenting, min vän, utan bara tänk. Vilken är din roll i universum, detta hav av allt? gör du rätt val i ditt liv? i din existens?

Sanden är väldigt len här på stranden, Jag tar av mig mina sandaler och trycker ner mina fötter i sandkornen, Är inte livet vackert ändå?

Vi, Min vän, Lever här på jorden, Men kanske utan att förstå varför.
Jag vill inte verka allvetande - för jag själv är osäker innerst inne, Även om det vackra havet och stranden denna sen sommardag döljer min osäkerhet. Dess skönhet distraherar. Jag trodde en gång att jag visste allt, Men det visade sig att jag inget visste. IGEN, vet du verkligen vem du är? vad du vill? Kanske du gör det, Min vän, Men jag vet att jag inte vet.

Jag lämnar dig på stranden. Du har aldrig sett en så vacker himmel, Den ser tillbaka på dig, skönheten som är du.